Tänk om...

Jag vet att man ska glädjas åt det man har och det som är och inte tänka.. tänk om.. men det virvlar ändå runt i hjärnan.

Igår var ett sådant hemskt exempel.
Jag gick in och nattade N o M inne på kontoret där vi numerar huserar och gick sedan ut i soffan för att natta F. Jag hörde att de pratade och hade sig inne på kontoret men efter ett tag tystnade de och F somnade i mitt knä. Jag gick in och la henne och tyckte att N o M sov bra. Gick upp på ovanvåningen och målade och ett par timmar senare skulle jag gå och lägga mig. Upptäckte då att M låg lite konstigt så jag försökte flytta henne, men insåg att hon satt fast. Hon och N hade lekt innan de somnade och hon hade virat lampsladden tre varv runt halsen. När jag försökte få loss henne så blev det ännu värre och sladden drogs åt lite till medan hon sov. Fick panik och skrek på maken, som klokt nog drog ut sladden ur väggen och lyckades få loss henne. Sedan kom chocken och alla "tänk om". Fy vad illa det kunnat sluta, låg och höll i henne innan jag kunde komma till ro och äntligen somna för natten.

Jag är så enormt tacksam för de små skyddsänglarna som vaktar över mina barn!