Vaknade tidigt i morse

och vaknade först. Relativt ovanligt i min familj, något av barnen brukar hinna före. Vaknade av den mindre mysiga anledningen att jag inte kunde andas, så upp och snyta mig var jag tvungen till. Att jag vaknar först av mig maken är däremot vanligt, han är kvällsmänniska och jag är mer morgonmänniska. Varför hittar man ofta så udda... känner många som har samma dilemma...  eller är vi kvinnor mer morgonmänniskor överlag? 

I alla fall så gick jag ner och satte igång en maskin tvätt, så lagom morgonromantiskt, men sen bestämde jag mig för att sitta ner själv, njuta av lugnet och dricka en kopp te och äta lite fil o müsli. Hur långt tror ni att jag hann... precis lagom till teet var färdigt och müslin upphälld på filen så hör jag... mamma, mamma, MAMMMA, MMMAAAAAMMMMMMAAAAA. Lite svårt att ignorera om man inte vill att grannarna också ska vakna (och då bor vi inte ens i lägenhet:). Så upp och hämta tjejerna och sedan sätta igång tvn, sonen kom också gående. Laga välling och ja.... min lugna frukost var ett minne blott även om jag för en gångs skull lyckades få äta allt själv efter en stund, annars är det alltid någon som vill äta just det jag äter. 

Livet på en pinne för en trebarnsmorsa med morgonpigga barn...