Svar ;-)

Fick en kommentar innan som undrade om jag har några föräldrar. Jodå, visst har jag det. Lyckades träffa båda två på midsommar. Min far och hans särbo träffade jag som hastigast på guldbröllopsfirandet. Vi hann inte prata så mycket eftersom jag försökte uppdatera mig på mina kusiner och deras liv. Hann ju även med att infria mitt löfte till min kusins man som jag gav för sisådär 20 år sedan ;-)

Min mor och hennes sambo var med och firade midsommar tillsammans med min syster och hennes barn, mina svärföräldrar, min mans syster med man och barn, min mans systers mans bror och sambo, min mans systers mans föräldrar, min svärmors syster och sambo, min mans farmor + särbo och min mans faster, min mans arbetskamrat med familj och några till :-)  

Det fanns även en undran över hur jag lyckades ha så många nära och kära. Dels så har jag ju haft turen att hitta en man som har en härlig och kär familj och släkt. (Lärde känna de flesta innan jag och maken blev ett par så jag visste vad jag gav mig in på ;-)

Sedan försöker jag måna om min egen familj, dvs förutom min man och mina barn, så mina systrar, föräldrar och alla andra. Ibland lyckas jag och ibland inte. Och mina underbara vänner ska jag inte ens börja tala om, de värderar jag allra högst av alla. De har ju inte bara blivit tilldelade mig, dvs jag är inte deras dotter, släkting, eller ingift, de har valt mig för att de vill ha mig som vän.