Ja, så känns det verkligen. Som att bli pånyttfödd nästan.
Börjar känna mig som en svamp igen.. ja ingen skogssvamp utan en sådan där tvättsvamp. Kanske ingen smickrande beskrivning. Men jag ska förklara.
Att vara tvättsvamp innebär för mig att kunna suga åt sig energi och omvandla det till egen energi... Fast då kanske jag är en solcell istället... hmmm... ja, det låter bättre.
En solcell är jag :)
En som hämtar laddning från omgivningen och då kan ge ny laddning till andra!! Japp!!
När jag går in i mina tuffa jobbperioder, så efter ett tag så slutar solcellen att laddas.. jag tappar liksom funktionen att hämta energi. Det innebär att min egen energi till slut börjar gå ner på sparlåga.. Det är då som jag stannar upp. Hämtar andan och lyssnar in. Det är det som är så viktigt, att känna av när jag måste stanna. Då stänger jag av energi-givarknappen och sätter på laddarknappen.
Jag kan hitta energi i att vara ensam, i att läsa en bok, i en fika på stan, i ett skratt, i en omtanke, i att bli bekräftad att jag kan (räcker att jag själv inser att jag är bra), i en blogg, i en resa, i ett samtal, ja i det mesta. Och sen är jag på gång igen. Det behövs inte så mycket för att jag ska hitta tillbaka.
Jag är tacksam för att jag är den jag är.
Nu har jag precis varit en runda på gymmet och skrämt skiten ur mina ben. De är min svagaste länk. Den delen av kroppen som jag gillar minst, så nu ska de pinas!! Minsann om det inte ska kunna bli något bra av dom med!!
Jag trivs inte med min vikt, ja det vet ni redan... så nu satsar jag på att tappa 2 kilo i månaden.
Lyckas jag inte hela vägen en månad, så tar jag nya tag från där jag är och försöker med ytterligare 2 kilo.
Resultatet för Januari blev -1.4 kg. Känns som en bra start!! Så nu på februari utmaningen =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar