söndag 24 februari 2008

Ett litet livstecken

fortfarande ingen förändring på datorn, fortfarande havererad. Dessutom är min mobil borttappad eller stulen... så om ni känner att jag inte hör av mig, så beror det på detta... suck

Har stöldspärrat mobilen och sitter nu på jobbet och skriver detta lite snabbt.

Hoppas att ni andra har det bra, vi hörs...

Kram

onsdag 20 februari 2008

Datorn har havererat igen

är så trött på detta, så snart vi får råd så blir det en ny dator.... om så där några år eller...

Sitter just nu på Andreas jobb och skickar detta bara för att ni ska veta vad som händer, den brakade ju medans jag skrev förra inlägget och jag antog att ni ville veta hur det hade gått igår.

Förresten Bibbi, så ringde jag dig igår kväll för att komma och hälsa på när jag ändå var så nära men ingen svarade så det får vara tills nästa gång istället.

Ska snart åka hem igen och se om jag kan få igång datorskiten men förväntar mig inga underverk.

Barnen har gosedjursfest på dagis idag och de fick välja vilka de ville ha med. Nilex valde hajen och Mea ville ha med Nicke Nyfiken, ska bli kul och höra hur det gått och så att inte hajen har ätit upp alla de andra gosedjuren för jag sa till Nilex att bara snälla hajar får vara med... vi får se hur det gått...

Ha det bäst så länge, så får vi se när vi hörs igen, om jag har tur, redan ikväll annars vet jag inte...

tisdag 19 februari 2008

Vilken tur

att jag hade bestämt sedan innan att Nilex skulle ha en lekkompis hemma hos oss idag. Hon och hennes mamma och lillasyster kom vid halv elva och åkte igen vid två och höll mig sysselsatt så jag inte flippade ut alldeles inför eftermiddagens intervju.



Kändes lite märkligt eftersom intervjun var hemma hos personalkonsulten, i hans villa i Lund. Men vi slog oss ner där i biblioteket och han började med att berätta vad jobbet gick ut på. (Efter det så undrade jag verkligen vad det var i min ansökan som gjorde att han hade valt ut just mig.) Sedan bad han mig att berätta mitt livshistoria med början 1975 dvs när jag föddes.



Just då så kände jag bara att det här får bära eller brista, jag tänker inte ge några nyanserade skildringar och svar för att passa så bra in i mallen som möjligt, det här är jag och det står jag för. Så när han frågade vad jag letade efter i ett nytt jobb, så berättade jag ärligt att jobbet i sig egentligen inte hade den största betydelsen utan för mig är det arbetsklimatet och arbetskamraterna som spelar störst roll att man känner att det fungerar och att man kan vakna på måndagmorgonen och känna...ja, idag ska jag gå till jobbet och det känns helt ok. Inte...suck nu är det måndag igen, jag vill inte.



Det komiska var att nästan vad jag än berättade så sa han...där har jag också jobbat eller han känner jag eller liknande... bland annat kände han mycket väl till min nuvarande chef och vi var ganska rörande överens om honom ;-).



Så jag vet verkligen inte hur det här gick, vad jag vet är att det är ett jobb som kommer att kräva sin man eller kvinna, och att jag inte kommer att veta något mer förrän tidigast om två veckor, men jag har inte jättehöga förhoppningar, blir det så blir det, annars kommer det förmodligen att dyka upp något annat, har ju inte jättepanik just nu men om två månader kommer jag nog att känna att jag snart vill hitta något nytt jobb.



Det var 25 st som hade sökt jobbet och av dem har han valt ut 5-6st som han intervjuar denna veckan och bara det känns härligt att vara en av dem.



Vi satt och pratade i 1½ timme och jag hade nog kunnat prata med honom några timmar till...vi pratade om en hel del mellan himmel och jord och allt däremellan.



En spännande man. Dessutom känns det som att även om han inte skulle tycka att jag passar till det här jobbet så skulle han nog kunna tänka sig att höra av sig om det dyker upp något annat passande jobb.

måndag 18 februari 2008

Ihhhhhh

jag är kallad på intervju imorgon kl 17,00 i Lund fast själva jobbet är i Fjälkinge.

Vilken konstig dag detta är.

Men vilket pirr i magen jag har....IHHHHHHHH

Vilken morgon och ändå är det fortfarande morgon, eller??

Barnen vaknade tidigt, alldeles för tidigt i alla fall för den här familjen. Halv sex vaknade alla tre och de två stora började genast tjata om att de ville kolla på tv.

Efter att försökt få dem att somna om en halvtimme (var ju själv helt väck) så gav Andreas upp och gick ner och satte på tv:n till dem. Själv lyckades jag äntligen få Flora att somna om och då däckade jag också igen och sov sedan som en stock. 07.52 tittade jag på klockan igen.... hjälp ungarna skulle vara på dagis om en dryg halvtimme. Stress, stress, stress. På med kläder på oss alla fyra, välling till Flora, på med ytterkläder, fel skor, på med andra skor, ut i bilen, på med bältena och starta bilen....starta bilen....starta bilen...näääeeee. Radion måste stängas av separat och det hade jag glömt igår när jag hämtade Nilex från kalaset klockan tre. Bilen är helt död, inget batteri....

Jaha, tur att jag inte hade en massa bokat, visst hade jag grejor som jag tänkt att göra men det får jag göra på onsdag, när de är på dagis nästa gång. Men lite snopet var det allt. Så jag fick förklara för barnen och de visste nog inte om de skulle skratta eller gråta.... missa dagiset är inte kul men samtidigt fick de ju nu se färdigt filmen.

Känns inte som den bästa starten på veckan så jag undrar lite vad resten av veckan har i beredskap till mig.

kram

söndag 17 februari 2008

Fixat och donat lite med bloggen

Försöker lära mig att få det snyggt i bloggen, inte det allra lättaste men med lite trial and error så funkar det.

Var från början ganska nervös för det där med att lägga upp bilder på mig själv och barnen, tänk vilka är det som läser mm. Men eftersom jag berättat för hela tre personer att jag bloggar så är väl inte detta cyberrymdens mest lästa sida kan jag tänka mig... så nu är vi förevigade på bild med. Alla bilderna är tagna en härlig sen höstdag på Hamrarna, mina svärföräldrars sommarställe.

Tror att maken tycker att jag är lite tråkig nu som bara hänger framför datorn, men ska försöka ändra på det och ta en kvällsfika med honom nu.

So long

Dagen igår bara försvann

skrev att det var den 17:de överallt, hoppade på något sätt över gårdagen eller något.

Mina härliga svärföräldrar ringde och frågade om de fick komma ut med makens farmor (annanfarmor) och hennes sällskap Erik och titta på vårt nya hus. Jamenvisst. Så det var fram med skurmedlet och dammsugaren. Kändes som en bra anledning till att städa lite mer än det vanliga.

Sedan var det ju dags för mig att åka till jobbet. Full fart från det jag kom innanför dörrarna eftersom vi var en mindre än vanligt. Tror inte att jag stod stilla fem sekunder från klockan fem till halv nio. Sedan började det lugna sig lite och jag hann ta lite mat. Maken är lite avundsjuk på den fina maten jag får när jag jobbar, som igår fylld fläskfilé med stora pommes, pepparsås och grönsaker och till efterrätt blev det vit chokladmousse. Jovisst, det är jättegott men jag slänger också i mig maten för visst är det någon som vill beställa öl eller en bana som havererar precis när man satt sig.

Ett bra träningspass får man nog ändå säga att det blev igår, och lite mer plus i lönekontot.

Idag är det söndag ju och sonen är på kalas. Första kalaset hos en familj som vi inte varit hemma hos tidigare. De är jättetrevliga och jag brukar prata med dem på dagis men det känns lite konstigt, tänk vad stor han börjar bli.

Och syrran ringde och undrade när vi skulle fira minstingens ett års kalas. Hjälp jag hinner inte med, känns som igår som jag var 30 kilo tyngre och gick och längtade och väntade.

Kram på er alla där ute i cyberrymden
Vi hörs imorgon

fredag 15 februari 2008

Undrar om en bacill är på intågande...

Idag har jag frusit och mått kasst sedan jag vaknande. Så himla trist när det är fredag och så. Dessutom ska jag ju jobba imorgon kväll så idag känns det som att jag verkligen borde vara pigg och alert.

Var inne och jobbade igår med, skulle egentligen sköta siffrorna men det var ett sådant buffligt sällskap som var där att jag fick rycka in. De vägrade att gå när vi hade stängt, suck. Speciellt en tjej höll på och klagade och gnällde konstant och sedan skulle hon absolut ha ölen med sig hem när hon gick. Sedan när får man gå utanför dörrarna på ett ställe med ölen??

Jag satte händerna i sidan och spände blicken i henne och sedan knallade hon iväg.

Jag har verkligen fått en helt annan syn på servicepersonal sedan jag började jobba mer som det. Det är minsann inte lätt att vara trevlig och glad och tänka att kunden alltid har rätt när någon står och spyr bokstavlig galla över en. Sedan är det ju det här med att städa efter fulla människor, det verkar som att speciellt männen har väldigt svårt för det där med att pricka rätt på toan när alkoholen går in.

Jag beundrar verkligen de som orkar jobba med det här dag ut och dag in, en eloge till er.

Nä, nu ska jag gå och sätta mig hos resten av familjen och roa barnen tills det är dags för dem att bada, ta på pyjamasen och dricka välling och sedan är det marsch i säng. Sedan börjar vuxenkvällen med ugnsbakade potatis och rotfrukter, en god köttbit och tzatziki. Mums. Och så På spåret förståss, tätt följt av Lets Dance.

Kram och ha en härlig kväll.

torsdag 14 februari 2008

Det är lite segt i början

vad ska man skriva egentligen, var går gränsen osv.

Idag vaknade jag med huvudvärk, visst är det tråkigt när det händer, hela dagen känns så superseg sedan.

Är glatt överraskad över barnen idag, de leker jättebra tillsammans, för ovanlighetens skull eller rättare sagt det är ju så här jag vill och hoppas att det ska fortsätta att detta är början på nästa fas, utan att ständigt retas och tetas. Men jag förmodar att det är att hoppas på för mycket..

Jaha så länge varade det, sitter nu med minstingen i knäet och tröstar...tillbaka till verkligheten.

onsdag 13 februari 2008

Första inlägget

Mina härliga vänner har knappt hunnit utanför dörren innan jag sätter mig här och skapar min första blogg och mitt första inlägg. Nu har ju båda två varsin blogg och inte tänker jag vara sämre inte. Här ska bloggas.

Jag undrar vad jag ger mig in på men kul ska det bli. För visst är det väl därför man gör det här, börjar lämna ut sitt liv på nätet: för att det är kul.

Tack J och A för att ni berikar mitt liv och ger mig ny inspiration.

Nu är det så där lagom dags att släcka ner, och sova en stund på kudden.

Natti natt