Vilken tur

att jag hade bestämt sedan innan att Nilex skulle ha en lekkompis hemma hos oss idag. Hon och hennes mamma och lillasyster kom vid halv elva och åkte igen vid två och höll mig sysselsatt så jag inte flippade ut alldeles inför eftermiddagens intervju.



Kändes lite märkligt eftersom intervjun var hemma hos personalkonsulten, i hans villa i Lund. Men vi slog oss ner där i biblioteket och han började med att berätta vad jobbet gick ut på. (Efter det så undrade jag verkligen vad det var i min ansökan som gjorde att han hade valt ut just mig.) Sedan bad han mig att berätta mitt livshistoria med början 1975 dvs när jag föddes.



Just då så kände jag bara att det här får bära eller brista, jag tänker inte ge några nyanserade skildringar och svar för att passa så bra in i mallen som möjligt, det här är jag och det står jag för. Så när han frågade vad jag letade efter i ett nytt jobb, så berättade jag ärligt att jobbet i sig egentligen inte hade den största betydelsen utan för mig är det arbetsklimatet och arbetskamraterna som spelar störst roll att man känner att det fungerar och att man kan vakna på måndagmorgonen och känna...ja, idag ska jag gå till jobbet och det känns helt ok. Inte...suck nu är det måndag igen, jag vill inte.



Det komiska var att nästan vad jag än berättade så sa han...där har jag också jobbat eller han känner jag eller liknande... bland annat kände han mycket väl till min nuvarande chef och vi var ganska rörande överens om honom ;-).



Så jag vet verkligen inte hur det här gick, vad jag vet är att det är ett jobb som kommer att kräva sin man eller kvinna, och att jag inte kommer att veta något mer förrän tidigast om två veckor, men jag har inte jättehöga förhoppningar, blir det så blir det, annars kommer det förmodligen att dyka upp något annat, har ju inte jättepanik just nu men om två månader kommer jag nog att känna att jag snart vill hitta något nytt jobb.



Det var 25 st som hade sökt jobbet och av dem har han valt ut 5-6st som han intervjuar denna veckan och bara det känns härligt att vara en av dem.



Vi satt och pratade i 1½ timme och jag hade nog kunnat prata med honom några timmar till...vi pratade om en hel del mellan himmel och jord och allt däremellan.



En spännande man. Dessutom känns det som att även om han inte skulle tycka att jag passar till det här jobbet så skulle han nog kunna tänka sig att höra av sig om det dyker upp något annat passande jobb.