Monday..

Åh ljuva måndag.. eller suck det är måndag.. tja, idag var det nog mer suck än ljuvligt.. Isande kallt och önskningar om att helgen skulle varit lite längre.

Imorgon bär det av till kontoret långt borta. Väskan ska packas ikväll med fin kavajen och fin byxan och träningskläderna.

Hade verkligen tänkt springa lördag eller söndag, men det var ju halvstorm ute och jag höll mig inne. Så nu i veckan blir det löpning och hårdträning. Måste fortsätta att slipa på formen.

Läste ett Twitter inlägg från Jessica Almenäs. Hon hade gjort rekordtid på milen idag.. sprungit på drygt 47 minuter. Men det som fångade min uppmärksamhet var att det var 17 minuter snabbare än hennes första mil som hon sprang i december 2010..
Det inger hopp.. det går att komma ner i tid, trots att man börjar på höga tal... Jag vill ner under 55 minuter.. men jag vet inte alls hur man lägger upp träningen.. snart måste jag ta hjälp av någon...

Våren..

Det är något speciellt med våren..

Inredningsintresset väcks till liv igen. Inte för att jag hinner med det egentligen men lusten vaknar.

Utvändigt så ska vi äntligen få upp planket som vi pratat om i flera år den här sommaren är det tänkt!!

Invändigt så ska vi plocka bort lekrummet och göra om det till kontor. Kontoret ska bli sonens rum och tjejerna ska få varsitt rum på ovanvåningen. Det gör ju att alla rummen ska målas om och fixas till igen :)

Men framförallt så ska vi tömma lekrummet.. det blir en utmaning. Jag har så svårt för att göra av med just leksaker.. förstår inte varför det ska vara så svårt... Ingen leker ju med bebis-sakerna längre och har inte gjort på flera år.. men ändå så står det kvar...

Badrummen står också på tur.. men de får vänta till senare i höst eller nästa vår.. kassan måste anpassas också...

Sista dagen i februari...

Åh, vad skönt att vi nu om några timmar också kan lägga februari månad till handlingarna. Även om februari faktiskt har visat sig från sin bästa sida de här sista dagarna, med strålande sol och så där krispigt skönt :)

Nä, välkommen Mars, du "nästan" vårmånad.

11 veckor kvar till Göteborgsvarvet.. tänker man så, så går tiden alldeles för snabbt..

Kämpar på med min träning, men är nog lite ofokuserad... eller jag vet inte.. känns som att jag blir så otroligt influerad från alla håll att jag har svårt att välja mellan allt jag vill träna.. (eller att jag gör vad jag kan när jag kan...) jag vet inte om jag ändå i slutändan siktar mot samma håll ändå.. eller om jag motarbetar mina olika träningsformer med varandra..

Målet är ju både att få en stark, snygg kropp med vacker siluett och att vara uthållig och ha en kondition att klara Göteborgsvarvet på två timmar.. dvs kunna komma ner under 55 minuter på milen..

Vad gör jag för att uppnå mina mål då?? Jo, jag tränar styrketräning med egna kroppen som redskap hemma. Jag springer intervall på löparbandet på gymmet, jag ror i roddmaskinen och jag försöker ha så tungt jag orkar när jag kör träning i viktmaskinerna. Så jag gissar att jag bygger muskler, men bygger jag rätt sorts muskler?? Ingen aning... gissar att jag verkligen borde investera i att kolla av med en expert.. någon timme med en PT, hade förmodligen varit välinvesterade pengar... men det finns ju så mycket annat man också vill göra för de slantar som blir över varje månad och man måste prioritera.

Barnen växer som ogräs och när våren kommer på allvar kommer det bli högaktuellt att åka och köpa ett helt gäng med kläder till dom igen..

Men nu ska jag skåla ut februari i ett härligt gott glas vatten :) skål mina vänner!! :)

Vädret!!

Det som vi inte kan påverka, men som ändå får mig att sura en aning.. VÄDRET!!

Hade fantastiska planer igår när jag satt i bilen på vägen hem i mörkret. Fina torra vägar och jag bestämde mig för att börja dagen idag med ett löppass.. utnyttja flexen lite och börja senare efter en bra start på dagen...

När man sen vaknar och ser snöovädret utanför, så surar jag lite och längtar efter våren!!

Idag är det 95 dagar kvar tills det är dags att springa Göteborgsvarvet igen... då är vi i mitten av Maj.. tröstar lite att vi inte har så långt kvar till våren, men stressar lite att Göteborgsvarvet är så nära...

Om jag tränar?? Jo, men inte i närheten av vad jag borde om jag ska klara årets mål på under 2 timmar... så det är bara att sätta fart....

Har hittat ett nytt träningsmål.. som jag funderar lite på... Förra året sprang jag ett lopp mitt i sommaren i min hemstad. Chefen utmanade alla anställda att försöka vara snabbare än honom på milen... Jag missade med 3-4 minuter... dvs jag tror att han sprang på cirka 54-55 minuter... Det hade varit otroligt häftigt att vara bättre än honom i år... :-) :-)

I'm back!!

Ja, så känns det verkligen. Som att bli pånyttfödd nästan.

Börjar känna mig som en svamp igen.. ja ingen skogssvamp utan en sådan där tvättsvamp. Kanske ingen smickrande beskrivning. Men jag ska förklara.

Att vara tvättsvamp innebär för mig att kunna suga åt sig energi och omvandla det till egen energi... Fast då kanske jag är en solcell istället... hmmm... ja, det låter bättre.

En solcell är jag :)

En som hämtar laddning från omgivningen och då kan ge ny laddning till andra!! Japp!!

När jag går in i mina tuffa jobbperioder, så efter ett tag så slutar solcellen att laddas.. jag tappar liksom funktionen att hämta energi. Det innebär att min egen energi till slut börjar gå ner på sparlåga.. Det är då som jag stannar upp. Hämtar andan och lyssnar in. Det är det som är så viktigt, att känna av när jag måste stanna. Då stänger jag av energi-givarknappen och sätter på laddarknappen.

Jag kan hitta energi i att vara ensam, i att läsa en bok, i en fika på stan, i ett skratt, i en omtanke, i att bli bekräftad att jag kan (räcker att jag själv inser att jag är bra), i en blogg, i en resa, i ett samtal, ja i det mesta. Och sen är jag på gång igen. Det behövs inte så mycket för att jag ska hitta tillbaka.

Jag är tacksam för att jag är den jag är.

Nu har jag precis varit en runda på gymmet och skrämt skiten ur mina ben. De är min svagaste länk. Den delen av kroppen som jag gillar minst, så nu ska de pinas!! Minsann om det inte ska kunna bli något bra av dom med!!

Jag trivs inte med min vikt, ja det vet ni redan... så nu satsar jag på att tappa 2 kilo i månaden.
Lyckas jag inte hela vägen en månad, så tar jag nya tag från där jag är och försöker med ytterligare 2 kilo.

Resultatet för Januari blev -1.4 kg. Känns som en bra start!! Så nu på februari utmaningen =)

Nytt år, nya utmaningar och nytt liv?!

Känns som att jag har drabbats av lite skrivkramp... känns lite meningslöst att skriva om träningsintentioner, när jag inte orkar genomföra dom, höga viktsiffror, när jag inte orkar göra något åt dom...

Nytt år och januari brukar innebära nya löften och nya mål för att ta tag i livet...

I år har jag inget sådant alls.. är trött på att bryta löftena till mig själv.

Januari är tuff tid i mitt yrke och i år tuffare än någonsin. Har så klart med att göra att jag har fått nya ansvarsområden och framförallt större ansvar. Spännande och utmanande och tufft.

Samtidigt som det ger mig väldigt mycket så tar det mycket av min egentid och det är allt svårare att prioritera mig. Men det ska gå!! Envisheten är nedärvd med stolthet och nu måste den fram!!

Jag vet att jag kan!! Nu ska jag bara bevisa för mig själv att förmågan finns kvar, även i tuffa tider!!

Försvunnit???

Ja, man skulle kunna tro att jag har försvunnit eller gått i ide eller något?? :)
Men nädå, jag är här.. prioriteringarna ändras bara.. ibland prioriterar man bloggen och ibland annat.. men vansinnigt vad svårt det ska vara att prioritera sig själv.. nu har jag halkat av träningsspåret igen och börjat hamstra som om jag ska gå i ide.. Suck!! Jag förstår inte detta, jag har ju lyckats förr, varför är det så svårt nu??
Läser Olga Rönnbergs visdomsord på bloggen och följer henne på Mamma Fitness på facebook.  Det är bara att inse: JAG är viktigast av alla!! Men oj, vad svårt det är att leva efter...

Många runt omkring som vill få tid av mig. Få min uppmärksamhet. Och det ska de få så klart!! Jag behöver bara fundera över vad JAG mår bra av. Den tiden som är bara min.. vad ska jag göra med den?? Sova känns som ett väldigt intressant alternativ. Träna känns mer avlägset. Äta rätt, känns en livstid bort...