Jag har tre helt underbara barn, och tre väldigt olika individer. Man tycker att man uppfostrar dom likadant ändå är de så olika...
Sonen är djupsinnig och funderar mycket, idag var han ledsen över att jag skulle dö. Jag försöker förklara att det är så livet är, man föds, man lever, skrattar och njuter och sen dör man. Men jag kommer att vara kvar länge än. Vi konstaterade att medan man lever ska man passa på att kramas och pussas och skratta och leka och köpa leksaker :)
Bägge döttrarna är utåtriktade och utåtagerande. De skriker, gormar och slåss när de blir arga, speciellt när de är trötta. Vi hade en tuff tid när mellandottern var i trotsåldern och nu är minstingen där och det är tufft. Eftersom barnen är ganska tajta i ålder så känns det ibland som att trotsålder fortsätter i evighet, den bara byter barn.... (jag vet att några nu säger... vänta bara på tonåren..)
Speciellt kvällarna är en kamp, hon ska absolut inte sova. Hon vill inte ta på pyjamas, inte borsta tänderna, inte vara i sängen och ABSOLUT INTE SOVA!!! Hon skriker, hon slåss, hon spottar och håller på. Vi är envisa och eniga som föräldrar och kämpar på, sätter regler och försöker vara konsekventa. Men det är tufft, speciellt när man själv är trött och själv vill sova.
Vilken tur att man får så mycket av andra sidan av myntet... gos och kel och kärlek och pussar, för det slösar barnen med fullständigt och jag älskar dom massor!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar