Så här beskrev jag vägen när jag var liten:
Man kör till man kommer till det rutiga huset, sen ska man snart svänga...
En liten bit till bara...
Vid skylten som nästan inte syns så svänger man...
Sen kör man längre in i skogen..
Förbi alla stenar med mossa...
Ännu längre in...
Och där när man nästan inte tror att det ska ta slut...
Där ligger gläntan med Törnrosas slott
(mina barn tror att min farmor egentligen heter Törnrosa och det är enormt spännande att hon bor där inne i gläntan i skogen och precis som ovan beskrev jag vägen som barn)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar