Det är en svår balans att hinna med allt man vill göra med hemmet och samtidigt hinna njuta av stunden, av pussarna och kramarna och kelet, utan att känna sig stressad och bli irriterad för att barnen kommer för nära de nymålade sakerna. Eller att maken vill att vi ska sitta ner och äta tillsammans... jag ska ju bara måla lite till, så vi kommer några penseldrag närmre klart, för jag vet ju att så fort snön smälter bort så försvinner maken ut för att pyssla med sin dröm, örtträdgården.
Jag drömmer om fint här inne och maken om fint där ute... tänk så vi kompletterar varann... nu blir det ju fint överallt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar