Längden på mitt hår har varierat mycket under livets gång. I många år var det kort, så kort det gick att klippa med sax nästan... men så upptäckte jag tjusningen med att ha det långt och tjusningen med mitt hår överhuvudtaget egentligen.
Man kan säga att jag upptäckte det samtidigt som jag upptäckte världens bästa frisör. För har man hittat en riktigt bra frisör så märker man vilken skillnad det är i det här hantverksyrket. Känner ni igen er om jag säger att det finns många frisörer som är otroligt bra på att föna fantastiska frisyrer men sen när man ska återskapa det hemma så är det omöjligt...
En person med kort hår, där märks det genast om det är illa klippt, på en som har långt hår, så blir det mer en känsla av att håret lever fel liv än man själv...
Nu råkar jag ha nästan svart hår och väldigt mycket hår och dessutom något självlockigt... så man kan säga att jag är lyckligt lottad. Jag tappade bort min favoritfrisör i några år eftersom jag flyttade några mil bort, men efter idogt letande efter en lika bra, så har jag nu gett upp och kör mer än gärna de där milen igen. Och idag var det äntligen dags för mitt hår att börja leva igen!! Vilken skillnad, vilken känsla!! Jag tror jag är lite kär i min frisör och hennes fantastiska hantverkskunnande!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar