Jädra katt!!

Vår katt är försvunnen. Hon klarar inte av att vara ute själv och ändå ska hon testa då och då det gamla skrället, och nu är hon försvunnen. Vi är ganska övertygade om att hon gått vilse eller blivit rädd och krypit in och lagt sig någonstans och gömt sig och är nu antingen inlåst eller vågar helt enkelt inte komma ut. Jädra katt, vi är ju oroliga.

Igår när vi kom hem från dagis så där vid halv två så har vi besök av Kalle Igelkott, han strosar i lugnan ro omkring runt vår utetrappa och letar snäckor. Maja skällde på honom så han gömde sig ett tag men sedan letade han vidare. Vi fick liksom gå runt honom för att komma in. Nilex tyckte det var hel festligt men Mea blev livrädd, så sedan vägrade hon gå ut genom den dörren mer den dan. Men idag tog hon mjukis-igelkotten med till dagis och skulle berätta om sin Igelkott därhemma, fast hon glömde det lika fort igen när vi kom fram för då var det bara kompisarna och favvo-fröken Malin som gällde, men jag slapp bära henne in idag och det tog inte tio minuter att gå från bilen och in på dagis, så jag tyckte igelkotten var en bra kompis att ha med sig. Hon tycker det är toppen på dagis, men när mamma är i närheten så slutar benen att fungera, då är det bära som gäller... Jag brukar inte bära runt så mycket på henne annars men just till och från dagis så fungerar inte benen och jag har tappat orken med att tjata på henne.

Helt slut..

Idag var det då äntligen dagen D, när den nyinköpta blusen skulle användas. Dagen för intervju. Det är minsann jobbigt att vara på arbetsintervju, att försöka marknadsföra sig själv som deras drömarbetskollega, jag känner mig helt tom i huvudet.



Jag fick ju inga ledtrådar heller om vad jobbet innebar utan jag fick börja med att berätta om mig själv och sedan på slutet, en och en halv timme senare, berättade det vad det var för folk de behövde. Jobbet lät intressant och roligt, lite annorlunda och vilken dröm att få jobba i centrala stan, men jag vet verkligen inte hur det gick. De skulle höra av sig nästa vecka sa de, och skulle träffa någon till.



Det som komplicerar det lite och som känns lite konstigt är att vi ganska snabbt konstaterade att chefen och jag hade barn på samma dagis dock inte på samma avdelning och på torsdag är det samkväm där. Känns kul att få ett tillfälle till att göra gott intryck och samtidigt så känns det konstigt att ha en jobbansökan hängande så i luften, hade varit lättare att vara naturlig om det hela hade varit över, på gott och ont.



Just nu känner jag mig mest tom. Dränerad.

30-års kalas idag

Firade syrrans 29+ års kalas idag. I mini format eftersom den stora festen förväntas ske nästa år, då även hennes make plussar.

Hon har önskat sig ego-grejor. Så härligt med någon som bara önskar sig saker till sig själv och inte bara önskar sig familjegrejor. Finns det något bättre tillfälle att vara riktig ego?? Så jag och minisyrran fixade en ego-grej till henne, som också är ego-grej till oss. Jag och lillsyrran ska nämligen åka till minisyrran i huvudstan och mysa några dagar och gå på spa och shoppa loss. Längtar så redan!! Är typ hundra år sedan vi gjorde något bara vi systrar... så kul.

Vi bestämde oss för att genomföra det framåt hösten när man kan behöva något att se framemot, så slutet av augusti eller i september blir det nog en härlig tripp till the big city!!

Har hittat..

en vit blus/tunika på HM för det fashionabla priset av 149:- och ett vitt linne till (varför är alla blusar/tunikor genomskinliga nu för tiden??).



Känner mig jättefin i detta, blir nu antingen mörk chokladbruna eller svarta linnebyxor till detta... men hittar inga skor. Har varit på Din Sko, Skopunkten, Maxi och Rusta... ni märker prisklassen va... Var på Rusta av en helt annan anledning men upptäckte att de minsann hade ett gäng skor också mitt i röran.

Har ett par mörkbruna ballerinaskor i skinn som jag köpte ifjor men de har typ cowboyfransar framtill och känns ganska "ute" men de får duga om jag inte hittar något annat, är bättre än mina conversekopior till finbyxor och finblus.

Behöver lite hjälp...

har minsann blivit kallad på intervju till ett jobb som inte finns ute på annons, jag har bara skickat in en intresseanmälan.

Spännande, har ingen aning om vad jobbet handlar om, vilken befattning, heltid-deltid, ja, jag vet inte mycket alls mer än att jag ska dit på tisdag nästa vecka.

Vill inte riktigt berätta var än, men jag behöver lite hjälp. Jag tror mig veta att det är ganska så strikt klädkod på detta stället och vad ska jag ha på mig för att göra ett gott första intryck????

Budgeten är ju begränsad, men jag har antingen svarta eller mörkbruna linnebyxor som är skurna som ett par finbyxor typ. Så någon av dem ska jag ha tror jag, men vad ska jag ha till?? Kan tänka mig att gå och köpa en ny tröja, skjorta, blus eller tunika men vad??? Har ju inga snygg-skor heller och ingen snygg handväska...HJÄLP!!!

Hoppas få en timme på mig imorgon eftermiddag till shopping, men ska samtidigt hinna köpa födelsedagspresent till två födelsedagsgrisar... en omöjlig uppgift detta...

Försöker igen då att

göra ett nytt inlägg. Igår var barnen eller speciellt Flora så gnällig större delen av dagen och när jag då försökte smyga in här och skriva ett inlägg så var hon snabbt efter och hon har hittat avstängningsknappen på hårddisken, så mitt under mitt inlägg igår så slocknade datorn, så typiskt.

Nu sover hon och de andra är på dagis så då får jag passa på.

Hon har varit och fått sin vaccinationsspruta idag och hon var tveksam till vår bvc-tjej redan innan och inte blev det bättre efter att hon fick sprutan. Mungiporna pekade markant neråt.

I måndags var vi på utvecklingssamtal med stora killen. Var så roligt, framförallt att de hade samma syn på honom som vi och upplevde honom likadan plus att de flera gånger påpekade att de tyckte han var så artig och trevlig till sättet (stolta föräldrar nu alltså) och så härligt kramig. Vilken superkille han är. Det enda lilla var att han är lite för snäll. Det var som fröknarna sa, att det känns dumt att säga men han skulle behöva tuffa till sig lite. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det... jag vill ju inte att han ska bli ett mobbingoffer men samtidigt vill jag inte att han ska bli hård och tuff, han är ju helt underbar som han är. Ibland (eller ganska ofta) är det svårt att vara en perfekt förälder. Inte för att jag känner att jag har gjort något fel men kanske inte heller helt rätt.

En annan bra sak, är att ryktet går att Flora har fått plats på samma dagis som sina syskon i augusti. Toppen!!! Så skönt att slippa lämna/hämta på mer än ett ställe. Nu väntar vi bara på definitivt besked.

Söndag och som lilla-ji

så gulligt informerade mig om så är det dessutom min namnsdag. Tur att någon annan hjälper mig att komma ihåg :-)

Igår var vi först en runda på Kjugekull på Växtbytardag och köpte lite växter och mös. Så härligt väder och perfekt för en utflykt. Barnen fick massor av spring i benen och hade hur kul som helst. Jag valde ut två växter (annars är det ju mycket mannens avdelningen) det blev en gul körsbärstomat och en pelargon. Vi får väl se om jag kan få någon prakt i sommar.

När vi kom hem var det dags att inviga studsmattan för säsongen, den avtäcktes, nätet sattes tillbaka och så hoppade vi :-) medans maken slet med att ta bort ännu fler tråkiga förvuxna 70-tals växter, och gjorde plats för lite nytt.

På eftermiddagen var det sedan dags för mig att dra på mig arbetsskjortan igen och göra lite timmar. En lugn och städad kväll och jag var hemma i faktiskt human tid.

Idag är nu maken iväg på en efterlängtad utflykt. Han ska tillsammans med min mamma åka och hämta Havtorn och sedan ska de åka nerom Åbergs i Ystad som tydligen är någon sorts handelsträdgård med massa roliga växter. Jag var ju på Väla för ett tag sedan, så nu är det nog jämnt, eller nåt... *ler.