Vår katt är försvunnen. Hon klarar inte av att vara ute själv och ändå ska hon testa då och då det gamla skrället, och nu är hon försvunnen. Vi är ganska övertygade om att hon gått vilse eller blivit rädd och krypit in och lagt sig någonstans och gömt sig och är nu antingen inlåst eller vågar helt enkelt inte komma ut. Jädra katt, vi är ju oroliga.
Igår när vi kom hem från dagis så där vid halv två så har vi besök av Kalle Igelkott, han strosar i lugnan ro omkring runt vår utetrappa och letar snäckor. Maja skällde på honom så han gömde sig ett tag men sedan letade han vidare. Vi fick liksom gå runt honom för att komma in. Nilex tyckte det var hel festligt men Mea blev livrädd, så sedan vägrade hon gå ut genom den dörren mer den dan. Men idag tog hon mjukis-igelkotten med till dagis och skulle berätta om sin Igelkott därhemma, fast hon glömde det lika fort igen när vi kom fram för då var det bara kompisarna och favvo-fröken Malin som gällde, men jag slapp bära henne in idag och det tog inte tio minuter att gå från bilen och in på dagis, så jag tyckte igelkotten var en bra kompis att ha med sig. Hon tycker det är toppen på dagis, men när mamma är i närheten så slutar benen att fungera, då är det bära som gäller... Jag brukar inte bära runt så mycket på henne annars men just till och från dagis så fungerar inte benen och jag har tappat orken med att tjata på henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar