Min allra käraste ägodel...

Igår när barnen somnat vid nio-tiden så tog jag och maken ett ryck och grovsorterade i vårt gigantiska förråd (som var förra ägarens extra rum till ett av barnen i garaget, alltså stort och välisolerat). Jag har ju sedan tidigare bestämt att idag ska vara stora slänga/skänka dagen. Ska bland annat äntligen bli färdig till att lämna det mesta av barnens urväxta kläder till Litauenhjälpen. 

Alltså inget finlir utan vi tog de stora grejorna som vi såg direkt att det här kommer vi inte att använda, eller det här är för dåligt.... hittade även en del grejor som jag faktiskt inte vetat var de tog vägen... bland annat barnens dyra simringar, från babysimmet, alldeles nya handdukar mm...

Och allra längst ner i en stor sopsäck bland massa andra, låg det som faktiskt framkallade en liten tår i ögat... som jag saknat henne (känner jag nu).... min allra käraste ägodel... Nalle-Maja. 

Nalle-Maja är min barndomsnalle som jag fick i ett års present, hon är sliten och tappat nosen och det vändbara huvudet är fastsytt efter att det trillat av två gånger (första gången sydde mormor på det på fel håll....så då fick hon tappa det en gång till, för så kunde det inte vara..). Minisis klänning har hon fortfarande på sig och samma lugn i blicken. Nu kära Nalle-Maja får du tillbaka din hedersplats intill min säng och där ska du få bo!!!